Ville skriva av mig

Människor tror sig alltid kunna sätta sig in i människors problem och tankar genom livet. Ibland kan man förstå, om man vart med om liknande eller har man en sjukdom kan man förstå vad den andra genomlider. Men vad det än är, så kan en människa aldrig förstå en annan människa fullt och helt. Alla människor upplever allt i livet på olika sätt, på sina egna sätt.

 

Men är det någonting jag verkligen önskar, så är det att någon skulle kunna förstå sig på känslan, min känsla av att ha reumatism. Känna hur ont man har, men ändå inte vilja ta sina mediciner pga. av dess biverkningar. Jag mår jättedåligt av de flesta tabletter som ligger receptbelagda som jag ska ta, eller så går jag upp fleeera kilon. Inte så kul när man är en artonårig tjej. Då önskar man folk visste, att man går upp i vikt pga. av mediciner man måste ta pga. sin sjukdom. Inte att folk ska snacka bakom min rygg, och tro jag bara gått och blivit fet och skiter i det. Samhället är ju som ni alla vet, otroligt fixerade vid vikt och kroppens figur.

Eller hur lätt läkare eller mamma har att säga, även får det att låta som värsta baggisen att jag bara ska ta den där jävla sprutan en gång i veckan. Se så, stoppa den i ditt ben och ta den bara. Förlåt men det funkar inte. Inte för mig. Varje gång jag tänker på den där sprutan blir jag illamående. När jag väl sen sitter där och sticker sprutan i mitt ben och det bara spänner och svider i hela benet i väntan på att all vätska ska in, tar ut den och inte vill röra mig på typ 5 min för det göra så himla ont i hela benet. Då vill jag att folk ska förstå att för mig är det inte så himla lätt som det ser ut eller verkar. Även hur lätt och enkelt jag berättar att det är för folk och mina vänner. Jag gissar att man mitt i allt vill fortfarande visa sitt starka jag, vill visa sitt starka jag på det ställe man är som svagast. Detta är inget jag vill, jag vill att det ska vara lätt att ta den. Slippa smärtan som kommer om jag inte tar den. Men det är så fruktansvärt jobbigt.

 

Att ha det här gör ont, det skadar. Inte bara fysiskt men också psykiskt. Jag bara önskar någon förstod.


Semester

Som ni märkt har jag inte bloggat på ett bra tag, och kommer fortsätta min lilla bloggsemester ett tag till. Så.. Vi hörs när vi hörs! Hade'

RSS 2.0